frustrations

Ibland är det inte mycket som ska till för att man ska bli irriterad. Det kan räcka med en gest eller ett litet ord som egentligen inta är så värst farligt.
Vår största dotter har för vana att duscha varje dag. Det anser sambon är onödigt eftersom hon ändå inte gör något som skulle göra att hon blev smutsig. Till saken hör att vi betalar för varmvattnet, och det är inte billigt.
Hon har hållt på så i flera år och sambon har tjatat och gnällt på henne lika länge vilket gör att det blir en dålig stämning varje gång hon säger att hon ska duscha.
Jag har snackat med sambon om detta och vid ett tillfälle komk vi överrens om att eftersom det inte hjälpte att tjata på henne så skulle vi för husfridesn skull inte säga något alls. Tyvärr verkar det som om han tvunget måaste ha något att beklaga sig för och är det inte hennes duschande så är det alltid något annat.
Jag har en dotter som inte bor hemma utan hon har en egen lägenhet sen några år tillbaks. Hon brukar ganska ofta komma hem till oss och dricka kaffe. Ibland frågar hon om hon kan ta en macka och naturligtvis så får hon det.
Sambon brukar komma med dumma kommentarer till henne när hon är här. "köp gärna med dig kaffebönor", " har du ingen egen mat hemma", "sluta festa på helgerna så behöver du inte komma hit och snylta" mm.
Både hon och jag tar illa vid oss av dessa kommentarer och det blir sura miner från hennes håll som sen går ut över mig. Hon beklagar sig till mig och jag mår dåligt av det. Sambon är inte hennes pappa men hon har bott med oss båda i flera år innan hon flyttade till eget. Han behandlar både henne och dem andra barnen på ett väldigt ohyfsat sätt. Han slänger ur sig dumma kommentarer som sårar dem och det gör att jag mår dåligt för dem kommer till mig och gnäller på att han är taskig.
Jag har pratat med honom om detta ett antal gånger men det verkar som om det försvinner från hans medvetande efter ett tag och han börjar med sina dumma saker igen.
ibland undrar jag om det inte vore bättre för både mig och barnen om vi flyttade isär. kanske skulle han uppskatta dem mer om han inte hade dem så nära hela tiden?
Jag vet att jag hade klarat mig utan honom men jag kan ju inte hitta någonstans att bo och jag kan inte säga åt honom att flytta heller för det är hans kompis som äger huset vi bor i.
Sen hade jag inte klarat av alla utgifterna för boendekostnaden själv. Något socialbidrag vill jag inte ha. Inte i denna kommunen. Dem är inte riktigt kloka här ju. Dem hade ändå tvingat mig att flytta för min boendekostnad är för syr för deras normer. Dem tror att man kan hitta ett tillräckligt stort boende till en vuxen, 2 tonårstjejer, 1 10 årog tjej och en 4 årig kille, med en hyra och tillräckligt med plats, för ca 6000:-/mån. Vilket århundrade lever dem i?

Jag har placerat min blogg i Landskrona på bloggkartan.se!

För några somrar sedan så besämde jag och 2 tjejkompisar att vi skulle campa. Vi åkte till en camping som låg nära havet i en skog.
När vi kom dit satte vi upp våra tält, vi hade 2 st, och började grilla och dricka lite gott som vi hade med oss. Senare på eftermiddagen så dök 2 killar upp. Det var ena kompisens ex och hans kompis som jag inte träffat innan. Jag blev attraherad av kompisen. Vi kan kalla honom för John.
På kvällen gick vi alla 4 till ett ställe på campingen där dem det spelades live musik. Vi satt och snackade och dansade. John och jag dansade nästan hela tiden. När det spelades en tryckare kunde jag känna att attraktionen var ömsesidig.
Vi började småhångla. Han kysste mig som ingen annan kille gjort och jag blev helt vimmelkantig av åtrå.
När dem stängde för natten promenerade vi tillbaks till tälten där vi fortsatte festa. Eftersom det var varmt även på kvällen så slog vi vad om vem som vågade bada naken i havet. Vi gav oss ner till stranden där. Väl där så bangade ena kompisen och hennes ex ur så det var bara jag, John och den andra tjejen som klädde av oss nakna och gick ner i havet.
Det piirade i hela min kropp för jag såg hur John tittade på mig hela tiden. När vi kommit en bit ut i havet så kom han upp bakom mig och började smeka min rygg. Han kysste mig i nacken och vände mig om så han kunde kyssa mig ordentligt. Jag slog mina armar omkring han hals och kysste tillbaks. Hett och intensivt.
Hans händer fanns helt plötsligt överallt på min kropp. Han smekte mina bröst och viskade i mitt öra "jag vill ha dig här och nu".
Plötsligt kom jag tänka på dem andra. Jag såg mig omkring och upptäckte att dem försvunnit.
John tog upp mig i sin famn och bar mig in till stranden. Han la mig ner på en filt vi tagit med oss. Han började smeka min upphetsade kropp och jag kände skälvningarna av hans beröring. Han var överallt med sina händer och sin mun.
"Vill du?" frågade han. Jag fick fram ett svagt ja. Då tog han mina händer och höll fast dem samtidigt som han lät sin svullna lem sakta komma in i mig. Sakta lät han den komma ända in för att sedan stöta på hårt och kraftfullt.
Jag skrek nästan så skönt det var. Han kysste mina bröst samtidigt som han stötte längsamt längre och länre in i mig.
Jag kände hur orgasmen närmade sig. Vi kom samtidigt och den orgasm jag fick var som ett jordskalv. aldrig hade jag fått en sådan orgasm förr.
Vi skönk ihop tätt intill varandra. John kysste mig ömt och skrattade till, sen sa han " var tog dem andra vägen?"
Jag tittade mig omkring och fnissade. Dem blev kanske generade.
Vi låg kvar en stund innan vi tog på oss kläderna och gick tillbaks till tälten. Där satt dem andra och drack vin och grillade korv. Vi satte oss ner och tog vars ett glas, sneglade på varandra och började skratta.
Dem andra gick in i det ena tältet. Sa godnatt och stängde och vi kröp in i det andra och somnade tätt tätt intill varandra.
När jag vaknade på morgonen var han borta, men han lämnade en blomma och ett skönt minne.
Än i dag så undrar jag vad som hade hänt om vi träffats igen?

Okej! Var ska vi börja?

Har ni upplevt att ni helt tappat sex lusten?
Efter en ganska vild början på vårt förhållande då vi knappt kunde vistas i samma rum utan att vi hade sex, så har det nu kommit till en punkt där vi i stort sett aldrig har något sex. Sist var för snart 2 år sedan. Jag vet att det låter otroligt men det är sant.
Vi var inte ens nyktra den gången. Vi hade fått barnvakt så vi kunde gå ut och bara umgås utan barnen och vi festade lite och blev smått berusade. När vi kom hem så var ju huset tomt och vi hade sex för första gången på ganska länge.
Jag vet inte varför jag tappat lusten. Den enda gång jag ens känner lite lust är när jag druckit alkohol.
Tro nu inte att jag inte har några känslor för min sambo för det har jag fast jag vet inte riktigt om det är kärlek eller bara kompis känslor.
För det mesta så känner jag avsky när han försöker pussas eller kramas. Kanske för att jag inbillar mig att han tror att vi ska ha sex på kvällen om jag låter honom pussa mig.
Jag ligger med kläder och morgonrock på mig på natten för att han inte ska börja tafsa på mig.

Jag har funderat mycket på varför jag upplever det så. Kanske har det att göra med at jag blev stereliserad efter vårt sista barn? Min biologiska funktion är ju borta. Känslan att vara kvinna har försvunnit. Jag känner mig numera som en hushålleska, uppasserska och barnvakt.

Misstolka mig inte nu men jag söker spänning i ett förhållande och det finns liksom ingen i vårt. Allt är så förutsägbart.
Jag hat faktiskt varit otrogen några gånger när jag varit ute och festat med mina kompisar. Då finns lusten där och den går inte att hindra. Spänningen med att ha sex med någon man inte känner eller kommer att möta igen gör att jag blir upphetsad.

Mer om mina affärer kommer jag skriva om sen.

Tänkte jag skulle i stora drag berätta lite om vem jag är.

Jag är en "tjej" 40+, sambo sedan flera år tillbaks. Vi har 4 gemensamma barn fast jag har även barn sedan tidigare förhållanden.
Vi bor i hus med våra gemensamma barn. Sambon studerar just nu på distans hemifrån i väntan på att börja jobba hos en bekant.
Själv så studerar jag så jag kan komma ut i arbetslivet om 2 år ca.
Vår familj har varit med om en hel del, speciellt de senaste 2 åren, vilket jag kommer berätta om senare.
Just nu är allt lite kaos. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med allt som händer runt om oss.
Jag är ganska frustrerad just nu vilket kommer synas i mina inlägg.

Att jag valt att skriva blogg är för att jag ska kunna lufta mina känslor och mina frustrationer, vilket jag har betydligt lättare att göra skriftligt.

I mitt nästa inlägg kommer jag att skriva om lite mer privata saker så kom gärna tillbaks och läs igen.

I denna blogg kommer jag skriva ner mina verkliga känslor och tankar. Allt sådant som jag inte kan prata med någon om, och alla drömmar och fantasier jag har.

Det kommer bli både ljusa och mörka inlägg för jag kommer inte censurera något alls.

Imorgon så börjar denna blogg fyllas med allt mellan himmel och jord så håll till godo gott folk och välkomna tillbaks till mitt innersta.